Tjugo år och sjukskriven

Startsidan Diskussion Karriär Tjugo år och sjukskriven

Detta ämne innehåller 6 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Klara 8 månader sedan.

  • Författare
    Inlägg
  • #5820 Svar

    Anonym

    Vill dela med mig av min situation. Kanske för att lindra min egen ångest. Kanske för att någon annan ska känna sig mindre ensam. För jag är nog inte ensam, även om det verkligen känns så.

    Jag är tjugo år och sjukskriven. Utan att gå in på orsak, så har jag inte kunnat jobba efter studenten. Förmodligen kommer jag i framtiden kunna jobba , men när går inte att förutspå. Kan bara acceptera min situation, och samtidigt göra det bästa av situation. Jag försöker med det, men skulden och det dåliga samvetet finns kvar ändå.

    Smärtan och orsaken till sjukskrivningen är givetvis värst, men nära där på är skulden över att inte jobba. Skulden över att inte räcka till, misslyckas (även om jag inte kan hjälpa min situation, känns det så), inte bidra till samhället, osv..

    De äldre säger ”tänk i din ålder var jag fortfarande strålande och pigg. Du som är ung ska vara glad som är frisk”, då skäms jag, känner mig otillräcklig. De i min ålder säger ”tänk så hårt vi sliter, man får nöja sig med vilket jobb som helst”, då skäms jag i vetskapen om att jag inte jobbar alls, och om jag någon gång blir friskare kommer jag förmodligen inte klara vilket jobb som helst.

    Känner någon igen sig? Jag är ju inte den ända tjugoåringen som är sjukskriven, men så känns det.

    Kram

  • #5823 Svar

    emma

    jag var sjukskriven i princip från att jag var 19 om man kan kalla det så. Försökte två gånger pga skam att försöka jobba men det gjorde allt 100 gånger värre för jag insåg bara ännu tydligare vilka problem jag hade jämfört med ”alla andra” och var då tvungen att komma på en anledning för att sluta redan första veckan.
    all smärta kom såklart från jämförelse och jag kände mig usel. har precis börjat jobba igen, halvtid och det är jag nöjd med. är 21 nu. hela mitt liv funkar nu. trodde aldrig jag skulle komma hit. och det känns verkligen inte av att jag ”missat” något jämfört med jämnåriga. snarare har jag otroligt mycket insikt från mina svåra perioder som jag är väldigt tacksam för.
    bilden av hur samhället är uppbyggt och att man ”ska ” ha ett jobb är bara en ide. tänk om alla följde sina djupaste drömmar istället, vad roligt det skulle vara att ”jobba” då. gör det till en tid av självutveckling, det är ovärderligt i vår stressade blinda värld full av distraktioner….Andas och njut över att kunna landa i nuet och LEV livet, inte upplev det.

  • #5835 Svar

    Anonym

    Tack tack snälla för ditt svar. Det värmde och hjälpte!

  • #6856 Svar

    Alexandra

    Jag känner igen mig i dina känslor för jag va också sjukskriven efter studenten. När jag egentligen skulle fokusera på att må bättre och jobba med mig själv, la jag onödig energi på att bry mig om vad andra tyckte och kände mig otillräcklig. Tillslut accepterade jag situationen och fokuserade på att förbättra mitt mående vilket gjorde att jag började må bättre och kunde börja jobba.

    Mitt råd till dig är att uttrycka hur du känner (som du gjort nu), ta emot hjälp och prata med andra (terapeut, familj, vänner, hjälporganisationer som t.ex. tjejjouren). Sen är det också viktigt att du försöker att inte lyssna så mycket på vad andra säger. Personer i ens omgivning kan slänga ut sig dumma saker ut att de tänker på det eller har någon aning om hur din situation ser ut. Precis som Emma skriver kommer du komma ur det här mycket starkare och med massa nya insikter och ha en förståelse för andra, som inte alla har.

    Kanske lite luddigt svarat men jag vill inte att du ska känna dig ensam för det är du verkligen inte.

    Stor varm kram till dig!

  • #7037 Svar

    Anonym

    Tack Alexandra! Det var väldigt skönt att läsa. Jag är medveten om att det kan bli bättre, livet går upp och ner, men jag har samtidigt många gånger svårt att se helheten och känna att det löser sig. Känslor och förnuft hänger ju inte alltid ihop.. Men det du berättar ger mig nytt hopp, tack snälla.

  • #7281 Svar

    Tina

    ”Hoppet är den fågel som känner gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt”.

    Jag kan känna igen mig precis, jag är 8 år äldre men det spelar egentligen ingen roll, jag förstår vad du menar med att känna den där oerhörda skulden och alla kommentarer man får. När man egentligen behöver allt stöd man kan för att ta sig ur det så blir det tvärtom. Mitt råd är dessvärre att komma ur det så fort som. Det är svårt att förklara det inför nya jobb, there is no mercy. Kom dock ihåg att allt det du varit med om och upplever nu, kan du använda och omvandla till styrka som ingen annan. Det ger dig något som väldigt få har – ett inre rikt liv!

    Tappa inte hoppet, alla individer har en massa fantastiska kvalitéer, så medan du inte jobbar, ta vara på tiden och hitta andra saker som gör dig stark, som gör dig glad och som du kanske kan lyfta upp och visa inför ett stundande jobb som passar dig. JA! Du kommer att klara vilket jobb som helst 🙂 Systemet vi lever i är supertrist. Jag är högkänslig och är både kompetent, välutbildad med en massa kvalitéer men de matchar inte vad samhället prioriterar och belönar.

    Likt ovanstående skrivit så instämmer jag helt, be om hjälp!! Jag höll inne på mitt alldeles för länge och då kom det tillbaka med full kraft. Men det finns flera fina personer som jobbar med det här dagligen som genuint vill lyssna och hjälpa! Man äter en elefant i små bitar. Ta vara på tiden om dagen, helt plötsligt är du inte 20 år längre. Man ångrar bara det man aldrig gjorde!

    Kram!

  • #7901 Svar

    Klara

    Hej!

    Jag känner så med dig. Jag blev sjuk när jag var 20, några månader in på mitt första år på ett internationellt toppuniveristet jag kämpat för att komma in på. Var bara att flytta hem till Sverige igen. Jag har haft precis samma tankar som du. Man känner sig så otillräcklig.

    Mitt tips till dig är: Börja plugga deltid på distans! Finns massor av intressanta grejer, som du skulle kunna göra på 50% eller 25%! Har varit min räddning att plugga i sängen och ända kunna känna sig stolt eller nöjd med att man har lyckats med något den veckan. Sen har det också varit så skönt att kunna känna sig som en del av nåt samt att ha nåt bra svar när folk frågar vad man gör. Ingen ska behöva skämmas såklart över att man är sjuk, men ibland är det bara skönt att vara som alla andra och kunna säga ”jag är student” när det pratas om vad man gör/jobbar med etc.

    Lycka till! Du är stark.

Svar till: Tjugo år och sjukskriven
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">

Michaela Forni