Någon som är sambo/tillsammans med någon från ett annat land?

Startsidan Diskussion Relationer Någon som är sambo/tillsammans med någon från ett annat land?

Detta ämne innehåller 13 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Cecilia 2 månader, 4 veckor sedan.

  • Författare
    Inlägg
  • #4965 Svar

    sandra

    Hej alla tjejer!

    Jag undrar om någon av er har en relation med en kille från ett annat land. Hur ställer ni er till kulturkrockar? Bråk som uppstår helt i onödan för att man är uppvuxen på olika sätt och ser vissa saker som rimliga medan den respektive inte gör detta etc.. ?

    Vore skönt att diskutera med andra i samma situationer 🙂

  • #5113 Svar

    S.

    Hej! 😊 min sambo är född i Irak och jag är svensk. Ibland är det inte enkelt alltså 🤦🏼‍♀️😅 vissa saker tänker vi heeelt olika om.
    Ibland känns det som att det förväntas att jag ska vara på ett visst sätt samt göra saker bara för att jag är tjej typ.
    Jag känner att min sambo påverkas av sin familj en del, märker liksom skillnad på när dom ses och pratar ofta och på när dom inte gör det, vet inte om det är nåt som nån kan relatera till? 🙂

    • #5162 Svar

      sandra

      Hej och tack för ditt svar!!
      Absolut känner jag igen det. Är din sambo troende? Vi är rätt nyblivna sambos, 7 månader under samma tak. Det rolig i hans familj är att alla är så olika troende. Hans pappa och bröder är inte alls hårt troende, dricker alkohol, äter gris etc. Medan min sambo inte gör något av detta, vilket jag fullt accepterar.

      Har ni barn? Det är väl mest denna bit som skrämmer mig.. Hur uppfostringen av våra barn ska se ut. Jag är villig att kompromissa, men vägrar dock följa allt som han vill.

  • #5171 Svar

    S.

    Han är troende, han ber inte men går till moskén ibland, dricker aldrig nuförtiden och äter inte gris. Hans familj är väl på ungefär samma nivå mer eller mindre men alla bor inte här i Sverige heller.
    Vi väntar vårt första barn till våren och är än så länge ganska överens om uppfostran och så men det som skrämmer mig är att hans familj ska ”ta över” eller att han ska ändra sig mer med tiden. För för min familj är inte alls lika ”på” liksom..
    Jag är också villig att kompromissa men då vill jag att han också möter mig på halva vägen ibland.

    • #5175 Svar

      sandra

      Hur ser ni på uppfostran?
      Vi har inte samma syn alls. jag tänker mig bådas efternamn (ett ovanligt svenskt och ett utländskt). Omskärelse kan jag går med på, eftersom det är så viktigt för honom. Men ramadan, för små barn tycker jag känns jätte konstigt. Halal kött kan vi äta hemma absolut, men när vi går till mina föräldrar ser jag inte problemet med att de äter vanligt slaktat kött.. Han äter ju sådant på Max och restauranger.. Men det tycker inte han.

      Jag kan bada i bikini så länge vi inte är med hans vänner (vilket jag förstår) men jag vill absolut att mina barn ska kunna bada i bikini utan att han ska tycka illa om det.. där vet jag inte riktigt vart han står..

      Jag vill så gärna leva med den här mannen, men är konstant orolig över att vi ser så olika på saker och ting. Känns ibland som att det aldrig kommer att fungera med en hel familj och då är det lättare att bryta innan..

  • #5196 Svar

    S.

    Vad han har sagt till mig så blir det mitt efternamn, alternativt bådas. Inte heller ett typiskt arabiskt namn. Men det är ju vad vi två bestämt, nu när hans familj är mer med i bilden så hoppas jag att han inte ändrar sig..

    Det som min sambo är stenhård med är att ingen ska äta gris och inget godis med gelatin.
    Jag håller med dig om ramadan, trycker också det känns konstigt när dom är små. Vill dom fasta och så när de är större och kan bestämma själva då är jag okej med det.
    Där är vi på samma sida än så länge, han har inte fastat under vår tid tillsammans heller.

    När det gäller kläder och bikini så har jag varit tydlig med att jag vill gå till badhuset med vårt barn. Och att jag även går dit med min systers barn och familjen liksom.
    Jag vill inte vika mig allt för mycket, för jag anser inte att man är skamlig eller dålig bara för att man badar i badkläder.
    Det kommer inte komma på tal med heltäckande klädsel eller så för vårt barn.
    Men jag badar inte heller med hans vänner eller så.

    Jag förstår hur du känner, ibland tänker jag samma sak, att man tycker så olika. Kan ni diskutera såna saker? Typ det som ni tycker olika om.
    Jag tror att nyckeln är att kompromissa och att ingen av oss bara bestämmer och inte låta familjen ta över, i alla fall i mitt fall.
    Vi kommer garanterat hitta mer grejer som vi inte tycker lika om. Men jag vill också leva med min sambo och jag hoppas man kan hitta lösningar på det mesta som båda kan acceptera även om man inte blir helt nöjd..

  • #5444 Svar

    sandra

    Hej igen, glömde bort att svara sist jag läste ditt svar ansåg jag nu!
    Hur länge har ni varit tillsammans?

    Ja vi kan diskutera såna saker, men båda är lika envisa.. Så ingen viker sig ju. Han är mer ”Min religon lämnar jag inte”, som att alla ”regler” är religionen… Så vi kommer absolut ingenstans eftersom han inte kompromissar och enligt han gör han inte det eftersom då ”lämnar han religionen”. Så svårt, eftersom ibland i mina ögon är han inte alls religiös. Så vi står ju på ruta ett hela tiden när vi talar om dessa saker, lättaste är ju bara att lämna NU. men bara tanken på det får mig att börja gråta.

  • #5713 Svar

    S.

    Ingen fara! 🙂 vi har varit tillsammans i ett år och sex månader ungefär. Ni då?

    Ja det är verkligen svårt, klart man kanske inte ska behöva kompromissa med det som man känner allra starkast för kanske men man måste ju nånstans kunna mötas på vägen ändå. Men vi kämpar också med såna saker ibland. Och min sambo är så fast i sina tankar och vad han tycker/känner ibland att jag blir tokig.
    Tycker han själv att han är väldigt religös? Lever han efter alla ”regler” och tycker han att det är rimligt att följa alla regler och allt man borde göra och inte göra? För här så lever man ju på ett annat sätt.
    Vet att min sambo har sagt att det är lättare att leva helt och hållet efter alla ”regler” i hemlandet än här.
    Förstår att du blir ledsen 🙁 , hur skulle du vilja att han gjorde för att det ska kännas bra?

  • #5839 Svar

    sandra

    Okej 🙂 Vi har varit tillsammans i ett år. Haha ja man blir verkligen tokig. Har aldrig ställt den frågan till honom, om han ser sig själv som religös. Men jag ser inte honom som det, det ända han inte gör är ju att dricka alkohol (han har gjort de några gånger tidigare) eller äter gris. Han äter gärna halal hemma, men om vi går ut på restaurang eller äter snabbmat fungerar nötkött som är slaktat på svenskt vis.. Han ber inte, går inte till moskén..

    Skulle vi inte skaffa några barn så ser jag inga hinder för vår relation alls. Jag äter vad jag vill, klär mig hur jag vill, tror på vad jag vill, gör vad jag vill etc. Det har han inga synpunkter på alls. Utan det är kompromissen när det gäller barn som är vårt stora problem, båda har lika svårt med att kompromissa gällande det. Det ända jag vill är att han ska möta mig halvvägs, men det känns omöjligt. Jag vill gärna diskutera detta, men han vägrar, vilket leder till onödiga bråk. Han har inte bott i Sverige i så många år, så där ligger väl min förhoppning, ju mer han lever här så ändrar han sig. Men det är ju ingenting man kan veta.

    Hur går det för er? Har du lärt dig hans modersmål något? Eller hur kommunicerar du med hans släkt som inte pratar svenska? 🙂

  • #5877 Svar

    Jennifer

    Hej! Så intressant läsning. Jag är också sambo med min kille som är född i Irak. Vi har inte varit tillsammans så länge men det känns väldigt rätt och jag ser en ljus framtid med honom.
    En annan fråga till er här över: Är ni trolovade med varandra? Han tog nämligen upp detta med mig och jag blev såklart väldigt rörd och glad.
    Är trolovning någon skillnad på vad vi i Sverige kallar för förlovning? När vi trolovar oss kan jag kalla det för vår förlovning? Ursäktar om detta kanske är en dum fråga men den som inte frågar får inga svar haha!
    Kram på er.

  • #5913 Svar

    S.

    Det är verkligen en svår situation, nu väntar ju vi barn och jag hoppas verkligen att det blir som väntat, alltså att det inte ska dyka upp fler krav och sånt med tiden.. det är min nog min största oro.
    Förstår att du inte vill diskutera i onödan om det leder till bråk, så känner jag med.
    Jag har inte lärt mig arabiska och han är helt okej med det. Dock så vill han att vårt barn ska lära sig och det är lugnt för mig 😊 men hans familj vill att jag ska lära mig för enligt dom så blir livet svårt för mig om jag inte lär mig (vad nu det betyder? 🙄) Jag tycker att det är viktigare att dom lär sig svenska eftersom vi lever här.. Vi använder kroppsspråk väldigt mycket och Google translate 😂 men är så klart lättast om min sambo kan tolka.

    Hej Jennifer! ☺️
    Vi är förlovade och han frågade mig rätt tidigt i vår relation.
    Men jag antar att han menar vanlig förlovning ☺️ När vi förlovade oss så var det precis som ”vanligt” eller vad man ska säga 😅
    Kram!

  • #5996 Svar

    sandra

    Jag håller alla tummar för er att det blir som väntat och att inga fler krav dyker upp när barnet kommer 🙂

    Jag kan några ord på arabiska och förstår oftast sammanhanget, skulle vilja lära mig det men har inte tiden och orken att lära mig deras alfabet för att sedan plugga.. Att barnen pratar två språk är ju hur bra som helst för barnen, tycker exakt samma som dig där!
    haha ja, det kan man undra vad det betyder! Jag har aldrig träffat hans mamma och pappa då de bor i Syrien, men pratar ofta med de i telefonen, pappan kan prata engelska så det är skönt och med mamman så tolkar min kille 🙂 Säger jag något på arabiska blir de jätte glada haha.

    Hej Jennifer och välkommen till vår lilla diskussion 😀
    Vi är inte förlovade, men om vi någon gång kommer skaffa barn kommer vi göra det samt gifta oss 🙂
    Stöter ni på några jobbiga kultur krockar eller liknande i er relation?

  • #6586 Svar

    g

    Spännande att läsa!
    Jag är också tillsammans med en kille från ett annat land, dock har han bott i Sverige sen han var två år så han är väldigt svenskt i sitt beteende 🙂

  • #6740 Svar

    Cecilia

    Åh vilket intressant tråd att läsa. Min situation är lite annorlunda mot er då jag bor utomlands och min partner är Australiensk (vi bor i Melbourne). Jämfört med era relationer har vi väldigt lika kulturer, men vi krockar då och då ändå. Tror det kommer automatiskt med att man är födda på olika platser. Mitt största problem är att jag, trots att jag bott i engelsktalande länder i några år nu, kan ha svårt för att uttrycka mig när jag blir arg/ledsen/irriterad. Jag behöver ofta ta en 5-minuters paus för att få tänka igenom vad jag vill säga före jag kan prata med honom. Annars blir det så lätt fel, medan jag på Svenska hade kunnat ta en diskusion direkt. Sen finns självklart faktorn med vart man vill leva den dagen man bestämmer sig för att skaffa barn, om det är i Europa eller i Australien…

    Jag kan tänka mig att era partners är jätteglada för att ni kan lite arabiska. Jag vet att det är något som är viktigt för mig i min relation, att min partner så småningom lär sig tillräckligt med Svenska för att kunna följa med i en konversation och kunna säga någon mening här och där. Mycket för att det ändå är min bakgrund och något jag håller så kärt 🙂

Svar till: Någon som är sambo/tillsammans med någon från ett annat land?
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">

Michaela Forni