"Livs kärlek" och att döda hoppet

Startsidan Diskussion Relationer "Livs kärlek" och att döda hoppet

Detta ämne innehåller 6 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  L 3 månader, 2 veckor sedan.

  • Författare
    Inlägg
  • #4704 Svar

    Anonym

    Hej!
    Jag skulle vilja höra era tankar om ens ”livs kärlek” och att döda hoppet. Så här:

    Det tog slut mellan mig och mitt ex för snart 10 månader sedan. Jag lever, träffar andra och tom haft en underbar fling, utvecklats som person och jag ser tillbaka på förhållandet som att det var bra att det tog slut för att jag efter de har ”hittat mig själv” och är mycket tryggare i mig själv. Vårt förhållande tog slut pga att han inte var kär i mig längre, det var mer dramatiskt och jobbigt än bra. Men jag har aldrig varit så kär och älskat en person så mycket, vet inte om jag någonsin kommer komma upp till den nivån. Vi har alltid haft lite kontakt sedan det tog slut. Jag kan inte släppa tanken på att han är mitt livs kärlek och att förhållandet liksom skulle vara en helt annan sak idag, just för att jag känner mig så annorlunda som människa. Som Forni och Hamilton sin podcast. Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Men jag kan inte gå runt och tänka så, det är för självdestruktivt.

    Hur kommer man över tanken på, eller lever med tanken att man har ens livs kärlek? Hur dödar man det där sista hoppet om att det ska kunna bli något igen? Vad har ni för erfarenheter? Vad har ni gjort, vad har hänt och vad har resultatet blivit?

    Kram på er!

  • #4708 Svar

    A

    Varför måste du döda det sista hoppet? Varför inte prova träffas igen? Om du känner dig annorlunda som människa nu så borde han ändå kunna ge det en chans.

  • #4710 Svar

    Freja

    Jag känner likadant. Min pojkvän sedan 5 år tillbaka gjorde slut med mig för 5 månader sedan, också på grund av att han påstod sig inte vara kär i mig längre men det visade sig senare att det framförallt berodde på hans problem med sig själv. Sedan dess har vi knappt haft någon kontakt, vi har flyttat isär och bor nu i olika städer och hela mitt liv har vänts upp och ner. Jag känner precis som du att han ju är mitt livs kärlek. Jag vet det, men måste gå vidare trots att det är det sista jag vill. Inser att det här inte var något peppande inlägg direkt, men vill bara säga att du inte är ensam i dina tankar, kanske kan vara till någon tröst..

    Förhoppningsvis kommer man över tanken, jag hoppas det. Antagligen den dagen man träffar någon som får en att känna igen, för dit har jag inte kommit. Jag tror att man måste ”döda det sista hoppet”, eller jag måste försöka göra det. Kan inte tänka mig något värre än att gå och hoppas i resten av mitt liv på någonting som inte kommer bli, om du förstår vad jag menar..

  • #4719 Svar

    Anonym

    A: Jo, vi har ju träffats efteråt och det är väl de som har ”spätt på det”. Men han gjorde ju slut med anledning av att han sa att han inte kände samma sak längre och då känner jag att det måste komma lite ifrån hans sida. Det är mycket yttre faktorer som påverkar så som att vi bara haft distans (jag flyttade för att plugga 2månader efter att vi träffades, nu är jag klar tills sommaren) och att han är väldigt karriärsinriktad, vilket gör att det känns som om det är mycket ”motstånd”.

    Freja: Jag förstår precis vad du menar, precis. Det är för tungt att gå och bära att man ska hoppas. Därför vill jag försöka döda hoppet istället.

  • #4721 Svar

    Sara

    Herregud, det låter som att det är jag som skrivit den här kommentaren. Mitt ex och jag gjorde slut för ca 1 år sen nu men har pratat lite till och från och också börjat ”träffas” igen för att det sedan ska ta slut. Jag vet känslan av att aldrig kunna hitta någon som honom, det känns omöjligt att jag ska känna för någon annan som jag kände för honom….. Men jag har till slut insett att det bästa ändå är att helt bryta kontakten. Det är sjukt jobbigt, jag vill ju så gärna att han ska vara en del i mitt liv.. Men han vill tydligen inte vara med mig tillräckligt mycket och för att kunna släppa tanken om oss så är jag tvungen. Det här har liksom pågått i ett år nu :/

  • #8836 Svar

    Louise

    Hej, jag känner samma sak.
    Vet inte vad jag ska ta mig till.
    Att döda hoppet verkar omöjligt.
    Kanske för att det är det sista jag vill i världen.
    Kanske det går om jag verkligen bestämmer mig för det..orkar inte leva såhär hur länge som helst.
    Måste bestämma mig.
    Vill inte..

  • #9336 Svar

    L

    Hej.

    Mitt och mitt ex förhållande tog slut för snart ett halvår sedan. Vi hade då varit tillsammans i ett drömmigt förhållande i nästan 4 år. Precis som ni beskriver i era fall så var det även i vårt fall mycket som hängde mycket på han och hans problem ”its not you, its me”. EXAKT som du beskriver Freja. Han är mitt livs kärlek, men finns inte ömsesidig kärlek, är det inte värt det.

    Efter vårt uppbrott har vi har träffats ett par gånger. Vid de tillfällarna har vi inte gjort något fysiskt. Han vill gärna att vi ska vara vänner vilket jag tror att jag också vill, fastän det är oerhört svårt. Jag får ständigt tips från vänner om att totalt radera honom ur mitt liv. Men det vill jag inte vilket beror på det här sista hoppet från min sida. Kanske hans också? Mitt hopp smärtar när jag ser att han faktiskt går vidare. Jag har svårt för att inte stalka och är inne på hans instagram då och då.

    Jag tror att det är viktigt att inte hoppas, hur hårt det än låter. Det är lätt att tolka signaler och snedvrida dem till sin fördel. Att han skriver till dig – betyder inte att han vill bli tillsammans igen. Det finns en anledning till att förhållandet tog slut. För min del har det varit viktigt att blicka framåt. Som det var som i mitt fall där han inte längre hade lika starka känslor för mig och där han behövde jobba på sig själv så har det varit en klar anledning för mig att försöka gå vidare. Framtiden hade inte blivit lika fin som det vi tidigare haft. Jag vill ju vara tillsammans med någon som älskar mig.

    Jag tror fortfarande att han är mitt livs kärlek men jag har slutat hoppas vilket gör att dagarna går lite lättare. Hoppet gör ont – släpp det. Är det meningen att det ska vara ni, kommer det sluta med att det är ni.

Svar till: "Livs kärlek" och att döda hoppet
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">

Michaela Forni